Igår var ja som sagt till Danderyds sjukhus och träffade en läkare. Vissa människor borde inte få arbeta med patientkontakt. Han var den mest okarismatiska människa han mött. Han satt och berättade alla risker med en operation medans jag undrade om det var fastställt att jag skulle opereras. Jag trodde syftet med besöket var att ta reda på vilka alternativ som fanns och vilken hjälp dom kunde erbjuda. Men så var det inte han talade utifrån sitt perspektiv på operationer och att jag måste förstå vilka risker det är och att det är en stor omställning. Jag måste vara säker till 110% annars var det ingen idé. Snälla klart jag är säker till 110% annars skulle jag inte åkt dit. Alla andra försök att gå ner har jue inte fungerat. Om jag ska orka med mina barn om ett par år kan det vara en fördel om jag inte har lika mycket att bära på som jag har nu. Men samtidigt är det lite skrämmande att veta att jag frivilligt lägger mig på operationsbordet och utsätter mig för en massa risker. Visst det är jue en risk att fortsätta gå omkring med en massa övervikt oxå men jag anser att det ansvaret inte helt och hållet är mitt. Lätt att skylla ifrån sig kanske många tycker men så är inte fallet. Jag blev friskförklarade från struma vilket egentligen borde vara omöjligt. Hur man kan friskförklara någon bara sådär utan uppföljning förstår jag inte. Och jag hade jue rätt sjukdommen kom jue tillbaka med full kraft och lade på ett antal kilon. Det var jue så det gick till första gången oxå. Läkaren skulle hålla koll på mig med regelbundna tester men glömde bort mig och jag gick upp en massa. Hur mycket ansvar i det hade jag då? Jag var jue bara en nybliven tonåring. Inte lätt då.

Nu har jag redan börjat fundera på hur jag ska lösa allt. Jag måste ha barnvakt medans jag ligger på sjukhuset och jag måste ha hjälp dom första veckorna med att göra olika saker som kroppen inte orkar göra.

Med lite tur får jag lägenheten jag sökt som ligger på bottenvåningen det skulle underlätta en hel del om jag kom ner. Dessutom ligger den nära min far så barnen kan ta varann i handen och knata dit själva hehe

Nu måste jag börja röra mig ner mot plattformen om jag ska hinna med tåget till kungsängen.