Senaste inläggen

Av Ewelyn - 3 februari 2009 09:44

Jaha så nu är det gjort. I torsdags förra veckan var jag till danderyd och gjorde aborten hade tid klockan åtta. När jag kom dit kändes allt okej var inte nervös alls. Men allt eftersom tiden gick och jag inte kom in i operations salen ökade min nervositet på. När jag väl kom in vid elva tiden kändes allt okej igen. Jag var lugn och det var inga problem för mig alls att lägga mig i gynstolen/operationsbordet. Jag sövdes och ingreppet gjordes, väcktes och fick ligga en halvtimme innan det började kännas okej i huvudet igen. Åkte hem och var mest trött. Det är tur att man har föräldrar som ställer upp, dom hämtade barnen på dagis så att jag kunde återhämta mig. La mig för att vila så att jag skulle känna mig normal igen när barnen väl kom hem från mormor å morfar. Men jag hade nog inte kunnat klarat mig hem om det inte vore för Sarah. Gumman jag vet inte vad jag skulle ha gjort om du inte kom. Tack vare att jag hade dig att prata med på hemvägen kändes det okej.


På kvällen kom en kompis över med sin flickvän och medans han å min bror var på träning var hon kvar med mig å barnen. Det var skönt att ha någon där hade nog brytit ihop annars. Hon var så go och ställde sig å diska fast jag inte bad henne. Hon är en toppen tjej det är inte konstigt att mina barn är tokiga i henne och jag hoppas verkligen att hennes pojkvän vårdar deras förhållande för hon är verkligen en toppen toppen tjej.


Nu nästan en vecka efteråt vet jag inte riktigt vad jag känner. Känner varken skuld eller lättnad. Känner mig mest tom och ensam. Kan utan anledning få gråtattacker som kommer om jag läser eller ser på tv något som hänt någon oavsett vad det är. Det är rätt jobbigt, känner mig just nu rätt låg mest hela tiden. Hoppas på att jag ska komma bort ifrån alla dom här känslorna snarast så jag kan börja vara den mamma mina barn förtjänar. Hitta tillbaka till orken att sköta om mitt hem. Börja rensa ut allt som inte behövs och tar upp onödig plats. Ibland önskar jag att någon kom hem till mig och sa nu kör vi. Dags att rensa det får ta hela dagen om det så behövs men nu kör vi...men jag vet att det ligger på mitt ansvar att få saker gjorda. Så jag måste börja med att köpa sopsäckar det är alltid en början då blir det lättare att rensa. Kanske skaffa ett par kartonger att packa ner det jag inte vill kasta och sen börja stapla det ordentligt så det inte tar upp en massa onödig plats.

Av Ewelyn - 23 januari 2009 13:54

Antar att det är många som är nyfikna på vad som hänt sen sist.

Ett beslut har tagits men inte genomförts ännu. Jag ska göra en abort och har läkartid den 27:e. T fick en chans att förklara varför vi skulle behålla men kunde inte hålla sin egen inbokade tid. Eftersom jag aldrig fick veta någonting från honom fattade jag beslutet ensam ansåg att om jag itne kunde lita på att han skulle prata med mig då kan jag inte lita på att han skulle finnas där sen heller. Det vägde väldigt tungt när jag tog beslutet samt det faktum att jag faktiskt inte orkar ta hand om 3 barn ensam. Det som däremot slog hårdast var T:s fina försök att komma undan från allt ansvar i vårt brytande från varandra. All skuld låg enligt honom på mina axlar. Men jag har ingen tanke på att bära den ryggsäcken utan den kan han ta helt ensam.

Missfallet var tungt tyckte han självklart var det så men inte bara för honom vilket han vill få det att låta som. Han är inne i ett tyck synd om mig stadie vilket jag inte trodde man gjorde när man var i hans ålder men det bevisar bara vad jag alltid vetat oavsett ålder blir killar faanimej aldrig mogna. Det är jue tråkigt för honom att han måste känna så och inte kan se alla som har det värre runt omkring honom. För i hans värld är det han som mår sämst.


Just nu känns det som jag inte kommer framåt överhuvudtaget. Det är stiltje på jobbet en variant av moment 22 fast ändå inte. Jag väntar på att få något mer permanent att göra och jobbet vill inte ta några beslut förrns som hört från läkaren. Till läkaren är det 4 månaders kö så jag går och gör i princip ingenting. Får lite strö jobb lite då och då som är viktiga i sig men är i slutändan inte det bästa för mig. Det blir jue en hel del tåg åkande i alla fall. Men jag känner att all min styrka att få någonting hända är borta. Har till och med gått till facket för hjälp men tycker ärligt talat att jag inte fått hjälp av dom heller. Vet inte riktigt hur mkt mer jag kommer orka med det här kringflackandet, aldrig ha en fast punkt och knappt veta från dag till dag hur jag jobbar. Det enda som är konstant är tiderna. Största drömmen skulle vara att få börja plugga igen men har inte en chans att ha råd med det. Inte om jag vill kunna försörja mina barn i alla fall. Vilket faktiskt bara lämnar en sak kvar att göra.

Stå ut med ett jobb jag för närvarande inte trivs med.

Av Ewelyn - 6 januari 2009 18:56

Oj det var ett bra tag sen jag skrev senast har haft mycket att tänka på. Efter missfallet så tog det inte helt oväntat slut med T. Jag var rätt nere ett bra tag efter men har börjat hämta mig lite smått.


Har däremot mått illa sen juldagen det har varit riktigt jobbigt. Gjorde i uteslutande syfte ett gravtest för en vecka sen men testet gav mig ett pluss. Så mkt för min teori om magsjuka *suck* nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det bästa just nu vore en abort men jag klarar nog inte av det sen tror jag inte T vill att jag gör en heller. Men samtidigt måste jag tänka ekonomiskt, och på så sätt kommer de inte gå så bra. Sen vette fasiken om jag kommer orka heller. Jag har två stycken redan som jag tar hand om själv kommer jag verkligen orka med en tredje. Samtidigt känner jag att när jag gått och mått så här illa så länge som jag gjort ska jag verkligen inte få "lön för mödan"??


Som sagt jag har inte en blekaste aning om va sjutton ja ska göra. Jag och T måste sätta oss ner och prata tror nog att jag kommer fatta mitt beslut efter vad han säger...beroende på hur och vad han säger....inte mkt som kommer få mig ändra min uppfattning just nu i alla fall och jag lutar åt en abort.

Av Ewelyn - 4 december 2008 21:15

Dom senaste dagarna har det kännts konstigt mellan mig å T vet inte om det beror på att vi inte setts på en vecka å knappt pratat heller. Eller om det är så att han tar avstånd. Känns bara konstigt i alla fall. Det är inte alltid han svarar på mess. Nä ja är nog bara fånig men tycker inte om att känna så här. Jag har ingen aning om vad han känner för han säger aldrig nånting men det känns som han stöter bort mig. Vet inte om det är så han vill få mig att känna mig eller om det är omedvetet.


Ja du hur sjutton ska vi kvinnor kunna förstå vad karlarna menar när dom pratar i gåtor med en?? Det är nästan varje dag som jag får gissa mig till vad dom menar å det är inte alltid det blir rätt.


Nu lockar sängen för mkt sov gott...

Av Ewelyn - 26 november 2008 17:52

Jaha då har man varit hos läkaren idag och fått det konstaterat att blödningen jag hade för ett par veckor sedan var det fruktade missfallet som jag misstänkte. Det känns fruktansvärt tungt just nu och kan bara gissa mig till hur T känner.

Känns som hela världen skakats om. Jag är riktigt tacksam för mina underbara töser just nu och tänker verkligen njuta av dom ikväll. Men sen när dom sover då kommer tårarna. Har redan fällt ett par men tur var hade ja O med mig också och han har alltid kunnat trösta mig så ja fick en kram så de kändes lite bättre. Tror att T behövde lite tid själv för att smälta allt hoppas bara han klarar av det och att förlusten inte blir lika jobbig för honom som för mig. Vi höll om varann när vi kom hem igen och det hjälpte en del det med men det är ändå tungt speciellt nu när jag sitter ensam i soffan med tankarna. Ja hoppas allt känns bättre imorrn.

Av Ewelyn - 21 november 2008 21:32

Jag har träffat världens goaste tjej vi jobbar tillsammans och kommer så himla bra överens. De bara klicka mellan oss ungefär som när man träffar den rätta i livet. Jag tror ja hittat min själsfrände på vän sidan. Limpan å ja delar inte intressen direkt men det är det som gör det hela så intressant. Det blir aldrig några tråkiga diskussioner utan alltid roliga ämnen. Jag längtar verkligen tills jag vet om blir bebis eller inte för då kan vi sen gå på våran utekväll.


Ja gillar dig bruden önskar jag träffat dig tidigare i livet fast vänta nu de gjorde vi jue på tåget hahaha fast vi visste bara inte om det då ;)


Det blir nog inte bättre än så här jag hoppas verkligen att vi är vänner för livet. Många pussar å kramar till dig min lilla knasmumsa....hahahahahaha

Av Ewelyn - 18 november 2008 18:13

Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen.


Tycker allt är rätt kasst just nu har inte kännt tecken på graviditet på ett par dagar men började må illa idag å blev super glad över det sen tänkte jag efter ett tag och kom fram till att inte ta ut något i förskott.

Magen känns lite större oxå men vill inte hoppas för mycket heller. Gud det är lite jobbigt det här.


Jag är nog världens största fegis dessutom. Jag kom fram till att jag älskar T nu och hade tänkt säga det i helgen men det blev aldrig av kunde inte finna modet att säga det. Antar att det har med att göra att jag blivit sviken så många gånger. Sen att inte veta om det är ömsesidigt heller klarar nog inte av att ta fler risker.

Men helgen som kommer ska jag i alla fall ta modet till mig att prata framtid i alla fall få veta om vi har ensamrätt på varann eller inte...men antar att vi borde ha det nu med allt som hänt....men man vet jue inte heller.


Andra nyheter jag och mina syskon är vänner igen och det är såååå skönt har saknat dom jättemycket....


Älskar er mina syskon <3 <3 <3 <3 <3

Av Ewelyn - 12 november 2008 19:26

Okej nu vet jag varken ut eller in längre. Började natten till igår att blöda det var inga kraftiga blödningar utan ungefär som en vanlig menstruation fast enligt min standard var det mindre än vanligt. Ringde till sjukvårdsupplysningen och dom sa att jag inte behövde oroa mig det kunde vara så i början på graviditeten men sen upptäckte jag en liten klump så jag började misstänka det mer å mer.


Idag blöder jag fortfarande men det är inte lika mycket som om jag skulle ha mens och inga fler klumpar har kommit så jag vet inte vad jag ska tro. Hoppas verkligen att det inte är så och att jag får behålla barnet.


Känns jobbigt när jag å T diskuterar kring detta för jag ser hur mycket det tar på honom. Han vill oxå verkligen ha det här barnet. Än så länge har ja symptomen kvar i alla fall men det kan jue dröja dagar innan det försvinner. Detta tar mycket psykiskt att inte veta och jag vet inte hur jag ska tackla det heller.


Känner bara att jag vill krypa ihop i ett hörn å gråta en skvätt utan att behöva tänka på andra men det går inte, har jue mina 2 underbara töser att tänka på.


Nu orkar jag inte prata om det något mer utan jag uppdaterar så fort jag vet mer...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards